Lite starkare lite aktivare

Hej!
Nu har det inte varit kul, har i princip varit sjuk sedan jul i omgångar:(. Det märks att jag är lite tagen för några nätter har jag blöt näsblod och det brukar jag inte göra. Hur som haver är jag nu på bättringsvägen och trots mina sjukdomsperioder så har jag gjort vissa framsteg.
Jag har blivit stabilare i både nacke och rygg. Alltså när jag sitter "själv" med hjälp av mamma och pappa håller jag mitt huvud bättre och lite stabilare hållning i ryggen.
Jag har även blivit mer aktiv med mina händer. Förut var det ett väldigt begränsat antal leksaker som jag kunde aktivera (Alltså komma åt, så de låter). Nu klarar jag av ett mycket större utbud och har blivit mer intresserad av att röra och känna.

Toker

Glad Påsk! Nu för tiden tränar jag inte bara, jag är även tränigsredskap för lillbrosan!

Men eftersom jag är en sådan väldigt snäll bror så får han hålla på hur mycket han vill (nästan, jag blir lite irri på honom ibland).

FHC - Danmark, Svendborg

Tja!
Äntligen var det dags och iväg kom vi, till FHC - Danmark, Svendborg och kursen How To Help Your Child With Special Needs.




Vi har som sagt varit på IAHP och nu hos FHC. Det är grymt bra kurser båda. Vi har fått en helt annan förståelse för hur hjärnan fungerar och hur man kan stimulera och hjälpa hjärnskadade barn att utvecklas.



Kurserna väcker ett hopp och en tro som hjälper både oss och Elliot. De ser till helheten, kosten, andningen, motoriken, känseln, synen, lukten, talet och det sociala. Med hjälp av ganska enkla metoder kan man faktiskt göra livet så mycket bättre för Elliot. Visst, det krävs en hel del av oss alla men det är det värt.

Elliot har haft en ganska segdragen sjukperiod bakom sig som tyvärr medförde penicillin. Men nu är han på G igen och vi har en mycket piggare kille.





Medans Elliot kommer i form så håller mamma och pappa på att utforma nytt program och fixar de saker vi behöver, så när alla är klar är det bara att växla över till överljudsfart och blåsa på!:)

En efterlänktad comeback..

Hej!
Det har bara hänt några enstaka gånger i mitt tre åriga liv och det var väldigt länge sedan sist!

Ett litet vinter äventyr

Hej!
Jag har varit i väg till Stormorshäll med mamma, pappa, Miloo, farmor och farfar. Jag och Miloo åkte lite pulka och så grillade de vuxna korv. Det var kul.
Jag har nu börjat läsa lite längre meningar. Annars är väl allt som vanligt. Jag har blivit lite stelare i mina ben alltså mer spänd. Jag har alltid varit lite mer spänd i mitt vänstra ben men nu börjar jag bli lika i mitt högra ben också. Det känns även i ljumskarna att det har blivit mer spänt. Vet inte riktigt varför och vad vi skall göra åt det??? Hoppas FHC har några tips!:)

2010 - På nya spår.....

Hallo!
Som ni ser så har jag fått brillor:). En synpedagog från syncentralen, har varit till mig och kollat min syn, både hon och mamma tyckte att jag verkade se bättre i glasögonen, så nu har jag fått låna ett par i väntan på ett par som passar mig. Det kommer bli en större utredning lite senare och kanske någon tur ner över (Örebro) för vidare testning.

Sedan september så har jag en assistent som hjälper mig på dagarna. Pappa jobbar och mamma har ju fullt upp med min lillebror Miloo. Jag behöver ju hjälp med allting hela tiden.

Vi har bestämt oss för att hoppa av IAHP pga kostnader och långa resor. För övrigt har tiden med IAHP varit det bästa vi gjort och vi skulle aldrig vilja ha det ogjort. Det har gett oss en helt ny dimension och förståense. Även fast vi hoppat av kommer vi alltid bära med oss kunskapen vi fått och fortsätta utveckla Elliot därefter. IAHP har varit och är helt fantastiska framför allt vår handledare Miki, vi kommer sakna varenda kotte på IAHP och miljön där.

Vidare går vi till FHC (Family Hope Center). Grundarna för FHC kommer från IAHP. Det vi tror underlättar på FHC är den lite enklare synen på familjen. De tycker tex att man skall ha en vilodag i veckan för familjen att göra saker tillsammans på. På IAHP är det träning 365 dagar om året. FHC tycker det är okej med assistenter på IAHP är det bara mamma eller pappa som får träna. Vi hoppas även på lite mindre dokumentering. En annan starkt bidragande orsak till bytet är att FHC kommer till Danmark (Svendborg). Det underlättar väldigt för både Elliot och oss. I början på det nya året skall vi till Svendborg. Det är först en tre dagars kurs för mamma,pappa och min assistent sedan är det en halv dags workshop där jag är med och vi får veta hur mitt program skall se ut. Det blir spännande!

Nu ser jag fram emot det nya året och så får vi se vad jag lär mig då, för jag har tänkt lära mig massor!

/GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR
Önskar Elliot
Sluta aldrig tro, för då är det kört
Hinder och problem är till för att lösas, vad skulle vi annars fundera på
Framgång är framgång
Motgång är utvecklande och stärkande
Nu blir det ljusare och ljusare varje dag och det gillar jag :)
Eller som en väldigt klok person sa -Is everyone surviving? That`s the name of the game!

Länge sedan

Hej, det var ett tag sedan!
Det har varit ganska fullt upp.
Nu har jag en period av friskhet bakom mig och det är skönt.Jag har nästan kommit upp i full träning igen, fuskar faktiskt med andningsvästen på nätterna men det är inte mitt fel, det är mamma och pappa som inte har fått tummen ur:).
Jag har lärt mig alla talen mellan 0 - 100. Så nu skall jag börja addera och subtrahera. Det blir spännande. Förresten är det några av er vuxna som kan räkna prickarna på bilden?
Jag har lärt mig ca. 300 ord nu också, så nu har jag börja med kopplets.
Annars då, jodå jag längtar till julen som alla andra. Den här tiden är faktiskt rätt bra för mig eftersom nästan hela vårt hus byter belysning och det är intressant.Det händer nått.
Jag har faktiskt ett problem som kanske inte är så vanligt men så är det ju med mig, när alla andra fyller listorna med önskningar så undrar jag vad i hela he........te önskar jag mig av tomten?????
Vad skulle jag tycka om att få???????
Only gud knows? (och jag hoppas tomten)
Nu vill jag ha snö så jag får ut och åka pulka.
/MVH Elliot

Idag..............

fyller våran gokille 3 år.
Det har inte varit de lättaste tre åren.
Många funderingar och tankar.
Elliots skada går inte att göra något åt hur mycket man än vill det.
Det är bara att gilla läget och göra det bästa av det.
Låter väldigt lätt och alla människor är olika men vi är nog sådana personer.
För att Elliot har gjort det så.
Vi har haft massor med funderingar kring Elliot och den värsta var nog att han skulle bli som en sten. Ingen kontakt alls, inte märka skillnad mellan mamma, pappa och andra. Inga reaktioner överhuvudtaget.
Så är det inte!
Elliot är en helt egen unik person som alla andra.
Han har förstås mycket svårare med allting och kommer aldrig att kunna vissa saker men alla människor är unika och skapta för olika saker.
Elliot är en väldigt lugn person och nöjd med det mesta.
Man ser klart och tydligt när han riktigt njuter, oftast sittande i knäet på någon han tycker väldigt mycket om eller när han badar varmbad.
Han uppskattar också att vara ute i skog och mark eller shoppa (för affärer har ofta väldigt bra belysning och en massa färger).
Han tränar eller hur man nu ser det, bättre ordval kanske är stimuleras, som alla andra gör varje dag, fast på ett lite annorlunda sätt och väldigt ihärdigt.
Det konstiga är att när vi började hos IAHP så kändes det slaviskt och jävligt tufft, på gränsen. Nu skulle det kännas hemskt att sluta. Elliot visar tydligt att han blir uttråkad om han inte får sin stimulans som han nu är van vid.
Han läser t.ex. ord, stor svart text på vit kartong. Till en början hade vi ett tjugotal ord som vi visade honom ett bra tag. Elliot visade inte så mycket intresse och vi tyckte att det var väldigt mycket jobb för ingenting. Självklart, skulle Elliot ha kunnat prata har han säkert kunnat rabbla upp alla orden vi visade honom och sagt ge er, jag lärde mig dessa för länge sedan.
Vi kom igång lite bättre och började byta ut hans ord mer frekvent flera gånger varje vecka,numer varje dag. Gissa om det har blivit intressant! Elliot är mycket mer alert och vaken. Fram tills i dag kan Elliot ca 3oo ord och skall nu börja lära sig tvåordsmeningar, t.ex. Elliot äter. Han kan också talen mellan ett till femtio.
Elliots utveckling går framåt hela tiden.
Han gillar när vi har främmande, mycket folk och det pratas. Man riktigt ser hur han lyssnar med stora öron.
Just hans lugn och ro i tillvaron är en egenskap som är väldigt skarp hos honom. Det gör att det är lätt att ha honom med överallt, han tappar inte tålamodet och är väldigt tålig.
När han sitter i knäet, suger på sin högra hand, så det smackar så där härligt gott och inte rör en fena, utan bara lyssnar och njuter på ett sätt som bara Elliot kan, så känner man sig verkligen älskad av honom.
Han är en person som alla andra men ändå så olik. Han ger och tar som alla andra och jag skulle inte vilja ändra på något hos honom. För Elliot är Elliot.
Det finns inte en person i hela världen som lärt oss så mycket som han. Fast han bara är 3 år.
Vi vet inte hur länge han kommer att vara med oss men vi kommer att njuta varenda sekund av hans liv.
Att följa Elliots tuffa liv (som det faktiskt är) och göra det till ett rikt liv för honom ser vi som ett privilegium. Elliot, du är världens goaste kille och en enorm glädjekälla i våra liv.
VI ÄLSKAR DIG!
Elliot Erhard Zackarias Åström


ETT STORT GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN ÖNSKAR
MAMMA PAPPA ANTON MILOO

Då var det dags igen.

Sjuk:(.
Väldigt olägligt måste jag säga. Eftersom jag är i riskgrupp ett så skulle jag få vaccinera mig på tisdag, hur det blir nu vet jag inte. Kan få göra det om jag inte har feber och det har jag inte haft hittills i alla fall. Mest tjock i halsen.
Så nu är det anti-stress och vila.

Innan jag blev sjuk var jag ganska pigg och det verkar som att andnings maskinen har påverkat min syn till det bättre. Jag är lite skarpare, mer distinkt och nyfiken på allt runt omkring mig. Jag märker också på mina masker, de här plast maskerna som jag andas i, att de drar ihop sig mer nu och det borde tyda på bättre lungkapasitet.
Måste höra med Miki om jag kanske skulle behöva större masker nu, börjar ju bli stor kille snart fyller man tre!:) Undrar vad jag får då?

Här om dagen så skrattade jag tom, det är så roligt att ha hicka. Det är några få gånger i mitt liv som jag har skrattat riktigt och det har varit i samband med hicka.

IAHP då? Ja, jag kör ju efter deras program och nu var det länge sedan vi var ditt, brukar vara en gång i halv året men den här gången fick vi lite längre tid på oss eftersom jag har fått en lillebror. Jag hade tid nu i november i USA men den har jag fått skjuta upp till i februari och i Italien För att slippa tid somställningen och den långa resan. Det är väldigt jobbigt för mig och tar lång tid att återhämta sig. Det skall bli spännande att åka till Italien.

Nu läre jag gå och äta någon c-vitamin eller nått så jag blir av med de här bacillerna någongång!
Tjing!

Vardags lunket

Vad händer?
Tja, jag har nu kört min andningsväst hela nätterna och sex timmar på dagarna i lite drygt en vecka, så IAHP tyckte att jag kunde gå ned till fem timmar på dagarna, förutsatt att jag ökade på med 2st patternings, 5st maskningar och 2st inclined floors och 5 rullningar. Sagt och gjort:).

Jag har tyvärr fått ökat på min medicin lite granna, för att mina kramper har blivigt lite större. Jag ligger ändok väldigt lågt i min koncentration

Jag har varit ett par gånger till osaen, upplevelsecenter.

Vintern börjar göra sig påmind (Det var frost i morse) och jag vill ha snö, för nu och fram tills den kommer så är det ju så förtvivlat mörkt. Ser man då inte så bra redan så hjälper ju inte dessa mörka dagar till. Det brukar bli lite bättre när snön lagt sig.

Annars då så här i flunsa svin tider, jo, jag är faktiskt rätt rädd för den. Vet inte riktigt hur det skulle gå om den anföll mig. En vanlig liten förkylning brukar sluta på hospitalet för min del så int vet ja e. Tänker inte fundera så mycket mer på den, kommer den så skall jag brotta ner den och göra ärtor med fläsk av den så det så.

I övrigt har jag varit ganska pigg ett tag nu och frisk.