Lissencefali Lissencephaly Infantil spasm Hjärnskada

23 mars 2009

Nu är vi hemma!

Först lite oseriöst.
Dagen innan flygturen till US åkte vi ned till Stockholm och Ciri och Leif. Därav slapp vi väcka tuppen på morgonen efter och bjöds på en riktig galamiddag, stort tack! Vi landade på Newark airport några dagar tidigare för att acklimatisera oss. Där ifrån åkte vi snabbtåget till Philadelphia ca.1 tim resa. Där byte vi till ett mindre tåg som tog oss mot hotellet. Vi gjorde inte så mycket mer denna dag, vi var ganska trötta.
Nästa dag begav vi oss till Museum Of Art där Rocky statyn finns.
Där ifrån sightseea vi oss sedan igenom hela staden (Tex Museum Of Art, City Hall, Indepentent Hall, Liberty Bell och Penns Landing), stannade för mat och fika.
Dagen efter tog vi en taxi ut till Wachovia Center och såg Philadelphia Flyers - New York Rangers 4 - 2!

Efter matchen tog vi tåget ut till Chestnut Hill där IAHP och Stewart Grahams lägenhet som vi hyrt ligger.
Dagen efter bestod av gos med Elliot, handling och matlagning! Kvällen avslutades med en härlig middag på Solaris. Mer bilder från resan!

09 mars 2009

Tusen Rosor!

Tusen rosor vill jag ge till min mormor Anita, morfar Åke, farmor Eva och farfar Thore för att ni är så snälla och hjälper mig med min träning och en massa saker varje dag. Jag älskar er!
Kramar också till gamelfaster Berit och Kerstin för att ni ställer upp så mycket för mig.

Puss och Kram Elliot Åström

22 februari 2009

Whats up!

We are planning our next visit to IAHP.
In the middle of March, we are going back.
This time grandmother and grandfather will be with us :-)!
We will stay a few days in Philadelphia first to acclimate to the time difference. Then we are going to Chestnut Hill and IAHP.
Monday will be an evaluationday of the past six months.
Tuesday and Wednesday are lectures days for mom and dad, to learn more about the program and my development. At those days I am not allowed to be with them so I will spend my days with grandmother and grandfather for some nice vacation!
Thursday and Friday they will give me a new program to do the next six months. Then we are going home and progress!

10 februari 2009

Leker i snön!

Hej, ja jag är ju frisk
men nu har ju mamma och pappa lyckats blivit förkylda :-(!
Vad gör jag då, jo äter min "in case of emergency" kur:
Extra C-vitamin
Extra Zink
Extra B-vitamin

02 februari 2009

Tittut! Nu är jag tillbaka.

Goare!

Gladare!

Tjihooo, nu är jag frisk sedan en liten tid tillbaka.
Våran gokille is back!
Nu är det bara och köra på tills nästa bacill gör sitt intrång!

Eftersom jag inte kan prata vet ni
så har mamma gjort en choiceboard åt mig.
Meningen är att jag skall lära mig att svara på ja och nej frågor med denna.

31 januari 2009

SNÖ!!!!!!!!

Jag gillar inte när det snöar, för då får jag snö i ansiktet!

Vi har fått grymt med snö

20 januari 2009

Min Träning!

Först och främst så har jag ätit slut på min penicillinkur. Jag är nog lite bättre men fortfarande väldigt grinig på dagarna och svårt att sova på nätterna.
Hur som haver så har jag smugit igång med lite träning.
Några få patternings, maskningar och ålningar om dagen.
Här kan du se lite av de saker jag gör.

17 januari 2009

Sur Elliot!

Allt är inte guld som glimmar!
Nu har jag surat och gnällt i två och en halv vecka (i och för sig så har jag ju varit sjuk, läs inlägg längre ner så varit ledsen och haft ont kanske vore mer på sin plats), tror mamma och pappa är lite less på mig, LÄSK!
Jag kanske är less på er jag Å!
Nu har de kommit på att jag skall sova hos farmor och farfar också,
så DOM FÅR SOVA?
Smart, skall bli skönt med lite miljö ombyte, tjat nissar.

Efter 2 1/2 vecka av gny och tandgnissel så blir man le :-(.

Man är inte direkt hungrig när man är sjuk!!!
Bita ihop kan jag och kladda med händerna i ansiktet.

14 januari 2009

Eländes!

Hej på er!
Nu när allting gick så bra, blev jag naturligtvis sjuk.
I slutet av föra veckan så svullnade mina fötter och händer. Jag har även varit väldigt grinig sedan dess. Så i lördags blev det en tur till Hudiksvalls sjukhus, där de konstaterade att jag hade någon form av infektion. Vi blev kvar där över natten, jag fick penicillin intravenöst och inhalera ventolin. Men på morgonen efter såg det bättre ut tyckte läkaren så vi fick åka hem. Med oss fick vi en liten 5 dagars penicillinkur eftersom behandlingen hade hjälpt så fort och min CRP hade sjunkit.

I går träffade jag barnläkaren i Söderhamn som konstaterade att jag hade lunginflammation på högersida och skall äta penicillin i 10 dagar.

Hallååååååå, jag gnäller inte i onödan bara så ni vet!!!

Nu skall jag vila, mysa och ladda batterierna :-).

Sedan tar jag nya tag!!

28 december 2008

Min Träning!

Inclined Floor!

Min Sjukdom - Lissencefali och Infantil spasm

Elliot är en underbar liten pojke. Han är nöjd och glad nästan hela tiden trots att han har en allvarlig hjärnskada som begränsar hans liv.

Hur som helst, vi börjar från början. Graviditeten var normal, ingen misstänkte att något var fel. Födseln gick bra utan några komplikationer. När Elliot var några minuter gammal undersöktes han av en doktor som uppmärksammade några ryckningar i det ena benet men eftersom det var så några och de slutade efter några sekunder så avfärdade han dem och drog slutsatsen att allt var normalt. Vi åkte hem och började lära känna varandra. Tiden gick och vi började se många tecken på att allt inte var som det skulle. Från det till att förstå hur det egentligen var är långt. Vi trodde att Elliot bara var lite sen i sin utveckling som vissa barn kan vara. Vi frågade på barnavårdscentralen varför han hade så svårt att hålla sitt huvud själv men fick bara till svar att vi skulle träna mera. Vi kände oss som världens sämsta föräldrar, alla andra barn kunde hålla sina huvuden men inte vårt och det berodde på oss kändes det som.

När Elliot var tre månader gammal började han få konstiga sammandragningar (kramper). Han drog ihop hela sin kropp och slog sedan ut med armarna. Vi förstod inte vad det var men vi insåg att något var fel så vi åkte direkt till barnmottagningen i Söderhamn. En doktor tittade på Elliot och skickade oss omedelbart upp till Hudiksvalls sjukhus. Där blev vi kvar i cirka två månader för att utreda vad som var fel med vår lille Elliot. Många tester gjordes bl.a. en MRI-röntgen (Magnetröntgen) på Elliots hjärna. Resultatet av den visade att Elliots hjärnbark är slät istället för att vara veckad som den är hos en frisk hjärna.

Han fick diagnosen Isolated Lissencephaly.

Läkaren sa att Elliots hjärna utvecklades normalt i början av graviditeten fram till v.8-10. Då skjuts nervtrådar ut till hjärnans yttre delar och bildar veck men detta hände aldrig med Elliots hjärna.

Elliot har inte bara Lissencephaly (outvecklad hjärna) utan är även diagnostiserad med Infantil spasm (kramper) som kommer av hans hjärnskada.

Nu skall vi försöka beskriva Elliots utveckling från födsel fram till nu:

Elliot har inte gjort stora framsteg i sin utveckling. I början ville han inte att vi bar honom, vi trodde att han var överkänslig. Han gillade absolut inte att bli buren med ansiktet mot våra bröst. Fast det gillar han fortfarande inte. Här har utvecklingen gått framåt, nu gillar han att sitta i våra knän och mysa, underbart! Han reagerar när man tar på honom och han kan känna smärta.

Vi vet att Elliot hör, det har vi vetat hela tiden men kanske inte hur han hör. Här gör han framsteg, han har börjat vända sig mot ljud och verkar nyfiken när han är på humör. Han tycker om att lyssna på musik.

Elliots syn är dålig. I början ville han inte öppna sina ögon alls. Vi träffade en ögonläkare när han var sex månader gammal och hon sa att han inte reagerade på ljus som lystes in i hans ögon.Hon ansåg att han var blind och att inget kunde göras åt den saken. Vi däremot upptäckte att Elliot började reagera på solljus och att han vände sitt huvud mot ljus och fönster. När han var ett år reagerade han på glittrande saker som julgrans glitter som belystes. Ett kort tag efter det så började han reagera på svart/vita mönster och bilder som belystes. Nyligen så har han börjat titta på andra starka färger och även röra sitt huvud när vi flyttar sakerna framför honom. Han måste vara på bra humör och varit fri från kramper vid dessa tillfällen då kramperna påverkar hans syn annars reagerar han inte alls. Ibland känns det som vi har ögonkontakt med honom några sekunder men ibland är det omöjligt.

Elliot kan inte prata men han gör ljud.Vi kan höra om han är på bra eller dåligt humör. Ibland svarar han oss med något ljud så vi kan ha en liten konversation.

Elliot rör sig som en nyfödd. Han kan föra sina armar till huvudet, öronen, ögonen och munnen. Han kan slå bort saker ha inte vill ha i ansiktet och röra på benen. Han kan inte kontrollera sitt huvud, sitta eller rulla.

Han kan inte sträcka ut sin arm och ta en sak. Men han börjar kunna slå på saker som ligger framför honom när han sitter i sin stol. Om man stoppar något i hans hand så håller han det någon sekund sedan tappar han den.

Elliot har kramper varje dag. Vissa dagar få andra dagar många. Han var fri från kramper (vad vi kunde se) under några månader när han var ca sex månader med enligt EEG kontroller som gjordes så var han inte bättre (fortfarande aktivitet i hjärnan).Vi har provat många olika mediciner i alla dess former och nivåer men ingen av dem verkar hjälpa mot hans kramper.

Vi känner att i Elliot så är det mycket som pågår som vi inte vet och förstår med det känns som atthan förstår mycket mer än vad vi kan föreställa oss. Det vi vet är att han har sin egen vilja och han vet vad han gillar och vad han inte gillar. Han är en riktig kämpe och vi älskar honom så mycket!

My Injury - Lissencephaly and Infantil spasm

Elliot is a wonderful little boy. He is happy and satisfied most of the time despite his severe brain injury that is limiting his life.

However, we should start from the beginning. The pregnancy was normal, nobody suspected anything wrong. The delivery also went fine, it was normal without any complications. When Elliot was a couple of minutes old he was examined by a doctor that notized some strange twitches in one of his legs, but since they were so few and disappeared after a moment, the doctor dismissed it and drew the conclusion that everything was normal. We went home and started to get to know each other more. As the weeks went by we saw many signs that something was wrong but we did not want to see it, so we told ourselves that Elliot was just a bit late in his development. We remember asking at the children health care centre why he held his head so poorly, but all they told us was to “exercise” more. We felt as the worst parents in the world, all the others were doing much better than us because their babies could hold their heads!

When Elliot was three months old he started having spasms. We did not know what they were and thus went to the doctor who immediately sent us to the children’s clinic at the hospital. We stayed there for almost two months to investigate what was wrong with our precious little Elliot. Many tests were done, among other things a MRI scan where they discovered that Elliot’s brain was completely smooth.

He was diagnosed with Isolated Lissencephaly which means that the convolutions of the brain’s surface are completely or partially absent and the brain has a smooth appearance. Since Elliot’s brain is completely smooth, he has the most severe level of Lissencephaly.

According to the doctors, Elliot’s brain developed normally in the early pregnancy but failed to progress after week eight or nine. In addition to the Lissencephaly, Elliot was also diagnosed with Infantil spasms as a result of his brain injury.

We will try to describe his development from birth to now:

Elliot has not made big progresses in his development. In his early months he did not like to be in our arms, we believe he was oversensitive. In particular, he did not like being carried with his face against our breasts. Actually, he still does not like that. However, he appreciates sitting on our lap, something that was also difficult when he was younger. Elliot reacts when we touch him and he can also feel pain.

We know that Elliot can hear, that we knew even in the beginning, but how we did not know. He has been doing some progresses, now he turns his head to sounds and seems to be curios when he is in a good mood.

Elliot’s visual competence is poor. In the beginning he did not want to open his eyes. According to the eye specialist we saw when Elliot was six months old he did not respond to light shining into his eyes with a lamp, but we notized that he was reacting to sunlight and turned his head to light and windows. When he was around one year old he reacted to shiny things like christmastree glitter light up with a torch. A short time after that he started react to black and white pictures, also light up with a torch. Resently he has been looking at other strong colours and moves his head a little bit when we move the things we put in front of him. He has to be in a good mood and free from seizures at those moments, otherwise he does not react at all. Sometimes it feels like we have eye contact with him for a few seconds and sometimes it is impossible.

Elliot can not talk, he just make some noises and “mam”. We can hear whether he is in a good mood or a bad and sometimes he answer us with his little noises, so we can have a little conversation now and then!

Elliot’s mobility is poor, he is like a newborn. He can put his hands to his head, ears, eyes and mouth, hit things he does not want to have in his face and kick his legs. That is what he can do. He can not hold his head, sit, roll over and he just hates lying on his stomach!

He can not reach for or grasp things by himself. If you put a thing in his hand he holds it for a few seconds and then he drops it. He is not aware of that he has something in his hand and he can not control his actions.Sometimes he consciously hits things you put in front of him, for example a little bell, but it is difficult for him to aim correctly.

Elliot has seizures every day. Some days a few and other days many. He was free from seizures (as we know) a short period of some months when he was around six months old but according to the EEG there were much activity going on in his brain anyway. We have tried a lot of medicines but none of them seems to get rid of the seizures.

We feel that inside Elliot there is much going on that we do not know of and we think that he understands a lot more than we can imagine. What we do know is that he has his own will, he knows what he likes and does not like. He is a true fighter and we love him so much!