Nu är det bestämt, jag skall få en knapp på magen. Det har lixom växt fram. Det var otänkbart för nått år sedan för mamma och pappa men nu har det sjunkit in och beslutet är fattat. Känns hemskt, jag skall bli opererad och söved. Tror det blir bäst för mig, för det är lite så att när jag är som sämst det är då det krävs som mest av mig i mat väg. Ni vet när man har typ 40 graders feber och känner sig som om tåget körtöver en det är då, just då som jag måste få i mig mer vätska än normalt helst eller åtminstone lika mycket. På sommaren när solengassar och jag är högröd och behöver vätska som alla andra. Det är ju inte bara och ge mig en vattenmugg eller festis precis. Tror det kommer bli storskillnad för mig just med vätskebalansen.
Jag tar min medicin i medicinspruta i munen. Det är tok jobbigt både för mig och för mamma och pappa. Normalt sett är jag väldigt duktig på det även om det smakar "obeskrivligt äckligt". Snart slipper jag det, då tar jag medicinen genom knappen och märker det knappt.
En annan sak som kommer bli stor skillnad är flexibiliteten Nu handlar det om var,när,hur skall jag äta när vi är ute på. Har jag rätt stol med mig för att kunna äta med sked eller finns det någonstans att sitta och ge mig flaska, stor kladvarning dessutom. Sedan kan jag äta varsom helst närsom helst, lite som alla andra.
Jag skall fortsätta äta genom munnen, men kanske bara det jag vill och så länge det går bra, väldigt viktigt.
Jag kan naturligtviss äta min väldigt pureade mat i nappflaska på kvällarna med mamma och pappa, det är en riktig mysstund det:)! Då är det inte en muskel eller sena som är spänd, jag är som en geleboll och somnar oftast i deras varma famn!
Nu var det här bara guld och gröna skogar och det vi intalat oss kommer att bli bättre, finns nog nackdelar och problem också men de vet vi inte om än och tar de när de kommer. Tror att det blir ett jättelyft för Elliot och att fördelarna väger över nackdelarna. Funkar det inte eller att vi ser att behovet försvinner så går det även att ta bort den:).
